Nu anser jag mig vara så pass pigg och inte-jätte-sjuk för att pallra mig tillbaka till praktiken imorgon. Ska göra färdigt det sista på uppgifterna men det är inte mycket så det blir nog inte allt för jobbigt. Men är för tillfället ruskigt trött! Det blev inte mycket sova inatt eftersom jag har lyckats med att smitta axel så var hans nattliga oväsen uppe till en helt ny nivå..här snackar vi snark2.0! När klockan var runt 2 beslöt jag mig att han skulle bli förflyttad till soffan (vilket skulle skett betydligt tidigare om det inte var så att peter låg där). Så upp och väcka peter för att be honom byta plats med snarkmonstret, vilket han såklart gick med på min snälla lilla bror! =) Därefter somnade vi igen...så några timmar sömn blev det iaf.

Trots att man sover lite längre när man är sjuk så blir dagarna så otroligt långa...eftersom det enda man gör är att sitta i soffan, förhoppningsvis pluggar man lite, äter lite, andra nödvändigheter så som att duscha osv..men i vanliga fall brukar ca 1,5 timme varje kväll gå åt att ta sig till gymmet, träna, åka hem igen. Men de här dagarna har jag inte inträffat nåt sånt. Igår låg jag tex en timme före och trodde att klockan var 20 när den var 19.

Har tröttnat på att vara sjuk, att ha tokmycket att göra i skolan, snön, pluggandet överhuvudtaget, mitt bleka face och mitt tråkiga hår som skulle behöva klippas och slingas men min frisör är sjukskriven =( Säger samma sak som jag säkert sa vid samma tidpunkt förra året: Jag vill bara ligga i solen och läsa en skönlitterär bok! Är det för mycket begärt?!