Dagarna innan jul så sa min bil upp sig. En lampa började lysa och tempmätaren föll. I boken stod en jäkla massa varningar om att om man körde med bilen så skulle man bla vara beredd på att stanna var som helst och att bromsarna inte tog...kändes ju JÄVLIGT säkert. SÅ....jag åkte ingenting med lilla saaben på över en vecka. När jag sedan skulle starta den för att Peter skulle komma och hjälpa mig med den så var den stendöd. Och eftersom jag hade parkerat den så fint på min plats med nosen innåt och omgiven av två andra bilar fick Axel så glatt putta ut den eftersom hans bil inte orkade dra ut den. Mäkta stolt var han iaf =)

Med startkablar var den igång igen. Men Peter kunde inte göra något eftersom lampan som visades kunde innebära miljoner olika fel. Han rekomenderade mig att verkstaden skulle göra en felsökning och så skulle vi prata mer om vad vi skulle göra åt det sen.

Lämnade in saaben och fick info om att de skulle ringa när de hade hittat felet och vad det skulle kosta och om det gick bra att skicka ett meddelande när bilen var klar. Jahapp, vadra hem kl 7.00 i -10 var såklart mindre roligt, men vad gör man? Mitt på dagen fick jag ett meddelande om att den var klar. Framme förklarar snubben i kassan att det var termostaten som hade gått sönder:

- Då blir det 1450 kronor
- Så mycket? För en felsökning?
- Ja, och byte av termostat
- Jaha, fast det var ju inte det jag lämnade in bilen för. Jag ville bara ha en felsökning
- Har inte jag ringt dig?
- Nej, fick bara ett meddelande om att bilen var klar. Jag har en kompis som är bilmekaniker (spädde på lite extra nu) som skulle fixa problemet åt mig.
- Jaha.....då har jag inget annat val än att bara ta betalt för felsökningen då...
- Okej...jag vill ha en iskrapa också

Han fifflar en stund och när det är dags för mig att betala:

- Då blir det 450 kronor
- Fick du med iskrapan också?
- Den bjuder jag på.....OCH en termostat för 1000 spänn (lite halvt bittert)

Ibland är det helt enkelt meningen att jag inte ska förlora en massa pengar ;)