Tomhet.Punkt.

Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid ett visst tillstånd och rutiner. Och tomhet är vad jag känner nu.

Ingen som fastnar med innerdörren i sovrumsdörren och behöver hjälp att komma in.
Ingen som lägger strumpor i hallen.
Ingen som sätter på duschen en stund innan i tron på att det blir varmare vatten då.
Ingen som läser aftonbladet på toan.
Ingen som ropar "babe" och kommer "skuttande" när jag kommer hem från träningen.
Ingen som varje dag frågar "vad blir det för mat?"
Ingen som sitter framför tv:n jätte engagerad i "cops".
Ingen som ska ta disken "senare".
Ingen att dricka kvällste med.
Ingen som säger innan vi ska sova "god natt älskling, älskar dig".
Ingen som flåsar mig i örat på natten som jag petar på och säger "vänd på dig".
Ingen som snarkar och som jag åter petar på och säger "lägg dig på sidan, du snarkar".
Ingen som snoozar på tok för länge på morgonen.
Ingen som ger mig en puss, säger "hej då älskling. Jag saknar dig redan" innan jobbet.

På torsdag blir allt som vanligt igen. För att sedan börja om nästa vecka och så ska det se ut några veckor framöver...men det är bara att vänja sig vid nya rutiner. Ingenting är garanterat i livet.